Jag vill att Sala kommun andas glädje och stolthet!

Igår togs beslut att jag ska vara Salas Bästa partiledare då Marcus Andersson har avsagt sig uppdraget och jag är beredd på att ta Salas Bästa till nya utmaningar. Marcus har varit den som dragit igång en hel del förändringar i Sala i och med att han och några till grundade partiet, som satte press på sittande etablissemang. Han kommer att fortsätta att vara med i partistyrelsen, vilket känns väldigt bra. Marcus är en man med visioner, jag är en kvinna med visioner. Tillsammans  i styrelsen har vi tagit fram den politik som förs av Salas Bästa idag. Det kommer vi att fortsätta med, men vi behöver hjälp! Vi vill att fler engagerar sig i Sala kommun! Vårt mål är att få ett brett parti som har både bredd och många visionärer från alla samhällsklasser och åldrar som kan ta fram de där tokiga idéerna som ingen tänkt på och pragmatiker som kan hålla visionärerna på banan. Vi vill förändra Sala kommun till en tillväxtkommun som andas glädje och stolthet.

Sala kommun är en väldigt väldigt vacker kommun, som har allt från ett brett kulturutbud, vacker natur och underbar arkitektur och historia. Vi har massor att visa upp och vara stolta över. Vi har även massor av aktiva idrottsutövare som behöver få stöd för att kunna nå sina potentiella mål och unga och äldre kreativa företagare som behöver ett bra klimat i att utveckla sina idéer, massor av kunniga lärare och omsorgsfulla sköterskor och fantastisk handelspersonal som ofta ger det lilla extra i kontakt med kunden, Sala är faktiskt känt för att vara en trevlig liten handelsstad med serviceinriktad personal och ett vackert kullerstenstorg. Vi har duktiga trädgårdsmästare och vår stadspark och blomarrangemang är också väldigt omtyckta. Vi är en av få kommuner i Sverige som har behållit landsortsskolor i bistra tider, vilket vi också anser vara smart, då många som vill flytta hit till vår kommun vill bo på "riktiga" landsbygden och anser att småskolorna är något unikt. Vi har även närproducenter av mat, handelsträdgårdar och en levande landsbygd vilket är minst lika viktigt för att vår natur ska vara sådär vacker som den är idag. Med odlade rapsfält och kor som betar i gräset.

Men, vi har bostadsbrist, arbetsbrist, behöver förbättra företagsklimatet, samarbetet mellan föreningslivet, kommunen och näringslivet, behöver få bort tänket av vi och dem stad-landsbygd, behöver förbättra marknadsföringen och turismen och se till så att vår personal inom vård och omsorg och lärarkåren har tillräckligt bra lön och arbetsmiljö för att de ska ge den bästa omsorgen till våra far och morföräldrar och barn. Vi behöver göra vår kommun tillgänglig för alla och anpassa vår vackra arkitektur och landskapsbild även för de som börjar bli lite trötta i benen, inte har några ben som fungerar eller inte kan höra eller se något.

När Sala ligger bäst i ranking i företagsklimat, blir den bästa skolkommunen och får de bästa värdena i öppna jämförelser och andra jämförelser, då är Sala bästa stället att bo i! Det är det som är vårt mål, och dit kommer vi inte utan er hjälp! Vi vill föreslå planer och styrdokument som är framtagna tillsammans med Salaborna, för att tillgodose så många behov som möjligt på bästa sätt och sedan standardisera det som vi gör bra. Anledningen till att vi vill att Sala blir en större kommun är för att det medför större möjligheter till fler arbetsgivare, fler utbildningsmöjligheter och en bättre framtid för våra barn. Med ökade inkomster till kommunen genom fler som betalar skatt då de har arbete och bostad i Sala, blir det också lättare att öka standarden för all omsorg och med ökat antal ungdomar, ökar även behovet av liv och rörelse. 

Om vi vänder på det och blir som några av våra grannkommuner, d v s en minskande kommun, där ungdomar söker sig till andra städer, företag läggs ner och kommunal service hela tiden dras in blir det minskad standard för all omsorg. Inget liv och rörelse och ingen möjlighet för de små och mindre företagen att klara sig heller. 

Problemet som vi har nu är stagnation, vi ökar lite varje år p g a att vi tar emot fler flyktingar i Sala och några storstadsbor flyr växtvärken i Stockholm, Uppsala och Västerås och några få villor byggs på lediga tomter. Det ger en tillgång till tillväxten just nu men räcker inte långt. Vi står och stampar på ruta ett och de verkar nöjda med det i rådhuset! 

Detta vill vi ändra på. vi vill bygga en stolthet för vår kommun, hela kommunen, där de i Västerfärnebo är lika stolta Salabor som de som bor i Sala stad och de i Sala är lika stolta över vad Västerfärnebo, Möklinta och andra landsorter bidrar med till helheten för kommunen. Vi vill att vi ser, hjälper och samarbetar för att få igång hela Sala kommun i en varm "Sala anda". Att företagare tipsar sina kunder om andra företagare, då de inte kan hjälpa kunden, där kulturaktiva och idrottsföreningar inte behöver vara konkurrenter utan kan samarbeta för att bygga upp bra ungdomsverksamhet och ha gemensamma aktiviteter och föreningar samarbetar sinsemellan för att tillsammans bygga ett starkt Sala. Precis som att det är lika viktigt att kommunens politiker intresserar sig för vad våra medborgare har för idéer och tankar och kommunens tjänstemän ges möjlighet att våga utmana och komma med egna förbättringsförslag! Tänk vilken potentiell utveckling vi skulle få om alla 22721 personer i Sala la ett eget förslag på förbättringsarbete i Sala? 

Jag är säker på att ni har massor av idéer! Upp ur soffan och ta fram pennan eller datorn och skicka in ett medborgarförslag, läs de planer som finns på remiss och besvara de enkäter som kommunen undrar över. Välj ut de områden som är viktiga för dig och börja där, engagera dig för Salas bästa! 

Om du dessutom vill ha sällskap, bolla idéer och roligt med politik, gå med i Salas Bästa!

VAD TYCKER DU? =)

Med vänlig hälsning; Hanna Westman,
Partiledare Salas Bästa

Respekt för medmänniskor

När jag var liten tillbringade jag väldigt mycket tid med min farmor och farfar då mina föräldrar arbetade eller roade sig. Farfar lärde mig allt om fotboll, om Pele, om världen och lekte med mig och min syster. Vi lekte bibliotek, affär och spelade fotboll och dansade till Vikingarna och Owe Törnqvist. Farmor såg till att vi fick mat, ritade teckningar och lyssnade och frågade vad farfar hade hittat på för tok. Hon lärde oss att man skulle ställa sig upp i bussen om någon äldre kom på eller någon som var gravid och genom att både hon och farfar hade många bekanta fick vi även se hur de förde sig bland folk, som farfar sa. De lärde mig de tre viktigaste orden, tack, hej, hejdå... De lärde mig att om man är trevlig mot folk så är de oftast trevliga tillbaka. Är de inte det, så var lite extra trevlig bara på "pin chi", sa farmor. Om vi gjorde något tok så kunde farfar bli arg, riktigt arg, men lika kort som stubinen var var dynamiten. Det gick över lika fort som det kom. Jag är idag fruktansvärt tacksam för att jag fick lära känna mina farföräldrar så nära inpå livet. De har alltid ställt upp på mig och lärt mig det viktigaste i livet, att bry sig om andra och sig själv. Det är kombinationen som gör det! Om man bara bryr sig om andra, förlorar man sig själv och tappar självförtroende. Om man bara bryr sig om sig själv, blir man ensam tillslut. Jag försöker lära min dotter det de lärde mig och mina föräldrar är idag lika underbara morföräldrar som farmor och farfar. Familjen är det viktigaste vi har. Tack vare min nära relation till mina far och morföräldrar har jag alltid haft respekt för äldre, jag har en inneboende respekt för allt det som de lärt mig, all den kärlek jag fått av dem vill jag därför sprida till nästa generation. Många barn lever idag ett liv långt från den barndom som jag hade, de har i stort sett aldrig umgåtts med någon äldre än sina föräldrar. Många i min egen ålder har heller aldrig upplevt detta p g a skilsmässor och frånvarande föräldrar. Jag tror inte att det är föräldrarnas skilsmässa som gör så att respekten för medmänniskor blir mindre i vårt samhälle, jag tror att det är misslyckade relationer inom familjen. Ett samhälle där vi inte längre värdesätter att bo nära varandra, utan hellre ska uppleva och uppfylla våra liv med så mycket som möjligt för att bevisa att vi klarar oss själva, även om ingen människa klarar sig helt själv hela livet. Respekt för mig innebär att kunna känna och ha kännedom om andra människors välmående och vilja hjälpa någon annan. Bristen på respekt för andra ter sig allt mer brutalt, kunde senaste idag läsa om ligor som åker runt och lurar sig in i äldres lägenheter. Ingen människa som har blivit älskad av sina nära gör så! De som lyckas i karriären, måste jobba och offra familjelivet för att "uppfylla" sig själva. De som inte klarar av att få ett jobb, tappar tron på sig själva och i och med det respekten även för andra. Jag tror därför att varje relation som skapas mellan generationer och olika kulturer är något som vi alla drar nytta av. Om vi lär oss att le, säga tack, hej och hej då! Har vi kommit långt för att lära oss att respektera varandra! Vi "svenskar" behöver lära oss familjegemenskap igen, efter generationer av skilsmässor och dåliga relationer. Istället för att lägga över allt ansvar på alla andra när det kommer till familjen och relationer måste vi bli bättre på att bry oss om varandra, även om kärleksrelationer tar slut. Jag menar inte att ingen ska skilja sig, jag menar att man fortsätter ha en god relation och visar varandra att vi bryr oss. Den som aldrig haft någon att respektera, respekterar heller inte andra!
Vad tycker du?

Kram och godnatt!