arbetsplatser och motverka arbetslöshet och utflyttning. Men, också storstäderna brottas med problem som till exempel arbetslöshet, segregation och ökad kriminalitet.
Människor idag väljer i ökad utsträckning var de vill bo och ställer allt större krav på en inspirerande livsmiljö, som erbjuder livskvalitet. Platsen (orten, staden, regionen) och dess kvaliteter blir alltmer betydelsefull för detta val. Det handlar då inte bara om att tillhandahålla goda kommunikationer och utbyggd samhällsservice som skola, vård och omsorg, vilket förutsätts fungera. Det gäller dessutom att profilera sig, att kunna erbjuda något specifikt, att ’sticka ut.’ Under de senaste decennierna har forskare och debattörer som till exempel Richard Florida, Robert Putnam och Åke E Andersson lyft fram olika faktorer som de anser vara väsentliga för att ett samhälle ska utvecklas. Dessa faktorer är talang, teknik och tolerans respektive sociala nätverk och
k-samhället med bland annat kultur och kunskap. Den här ökade konkurrensen gör att nästan alla kommuner och regioner arbetar med platsmarknadsföring – eller på engelska ’place branding’
Man skapar ett varumärke och arbetar med slogans och kampanjer. Effekterna av platsmarknadsföringen är emellertid svåra att mäta. En rad viktiga frågor behöver dessutom diskuteras. Det gäller till exempel vem/vilka som har rätt att definiera en plats och avgöra vilken bild av platsen som ska visas? Vem/vilka har resurserna? Vilka platser är det som syns? Hur beskrivs de och vilka människor ryms i bilden av dem? Vilka är målgrupperna? Vilka värden är det som kommuniceras?
Samhällsplanering i betydelsen att planera och utveckla en kommun/region förutsätter en helhetssyn och ställer stora krav på samarbete över sektorsgränserna. Då krävs delvis nya metoder – och nya kompetenser – för att integrera även s.k. ”mjuka” faktorer och för att säkra medborgarinflytande. Cultural planning, är en metod som gör det möjligt att ställa den här typen av frågor och kanske även att finna några av svaren. Den står för ett humanistiskt synsätt, som sätter människan och mänsklig kommunikation i fokus. Specifikt för cultural planning är att metoden har sin tyngdpunkt i kulturella resurser. Det handlar om kulturburen samhällsplanering eller samhällsplanering med kulturella förtecken, där kultur ges en mycket vid definition.
Det finns många, olika metoder för medborgarinflytande i samhällsplaneringen, till exempel charette och balanserade styrkort. En metod som på flera sätt liknar cultural planning är Ortsanalys, – en, ursprungligen norsk, metod som använts på flera håll även i Sverige, vi i Sala använder oss av ortsanalyser just nu för att gå igenom behoven ute i satellitorterna. Den har en tydlig utgångspunkt i den fysiska platsen och tar upp inte bara historia, geografi och bebyggelse utan även sådant som till exempel näringsliv, identitet, trygghet, sociala nätverk, kultur, segregation och hälsa. Analyserna resulterar i en rapport, där ortens starka och svaga sidor lyfts fram tillsammans med rekommendationer för framtida satsningar.
Idag används kultur alltmer i konkurrensen mellan kommuner och regioner och lyfts ofta fram i marknadsföringssammanhang. Det är bra, men det ligger också en fara i det. Det kan lätt komma att handla om en ensartad kultur
– kulturella aktiviteter eller satsningar som visat sig framgångsrika någon annanstans. Man får en likriktning, som främst gynnar dem som är först ute. Det primära syftet med cultural planning är inte att skapa en positiv bild för att gynna ekonomisk tillväxt. Att arbeta med ytliga kampanjer är som att ”sätta läppstift på gorillan” menar Franco Bianchini, en av de engelska forskare som arbetat med att utveckla cultural planning, Cultural planning handlar snarare om att hitta ”den verkliga” bilden – ”platsens DNA”. Det handlar om att även våga vara kritisk och inte ens väja för de mörkare sidorna av självbilden. Med ”den verkliga” bilden som grund och med utgångspunkt i det som är platsens styrka och särart, är det möjligt att skapa kreativa och kulturella aktiviteter/verksamheter som bidrar till att bygga upp eftersatta områden och skapa kraft att möta nya utmaningar i konkurrensen om talang, investeringar och erkännande.
Det finns i samhället ett ökat intresse för kultur och en tilltro till dess betydelse för kreativitet, innovation och entreprenörskap. Studier har visat att kultur och kreativa näringar sysselsätter många människor och uppvisar högre tillväxttakt än ekonomin i övrigt. Kulturens ekonomiska betydelse ska inte underskattas, men det är viktigt att också inse att kultur har ett egenvärde och en betydelse som är långt större än den ekonomiska. Ett aktivt och mångsidigt kulturliv är till exempel en nödvändig förutsättning för såväl demokratisk som mänsklig utveckling. Ändå finns det många – såväl kommuner som landsting/regioner – där kulturfrågorna uppfattas som marginella. Den kulturella dimensionen saknas eller finns inte med på samma villkor som andra frågor, till exempel de ekonomiska och miljömässiga. Detta drabbar inte enbart kulturfrågor utan alla s.k. ”mjuka” faktorer. Det råder brist på metoder som fångar upp även dessa perspektiv, liksom det råder brist på personer med kompetens att arbeta strategiskt med sociala och kulturella perspektiv i samhällsplaneringen.
Det är förstås inte något som är unikt för kommunal eller regional verksamhet. Samma förhållande råder inom statliga myndigheter och andra delar av samhället, där det finns en stark sektorisering.
Cultural planning ska inte, som ofta görs, översättas med kulturplanering då det leder tankarna fel. Det handlar inte om planering av kulturen. Det handlar snarare om att integrera och arbeta strategiskt med kulturella resurser (materiella såväl som immateriella) i samhällsutvecklingen. Cultural planning ersätter således inte konstpolitik eller kulturpolitik. Det är heller inte någon alternativ samhällsplaneringsmetod. Cultural planning handlar om att sätta in konst- och kulturpolitiken i ett vidare samhällsperspektiv och är ett komplement till traditionell samhällsplanering. Ett samhälle existerar genom den mänskliga aktivitet och det ständiga samspel som pågår människor emellan. Det är en levande organism med egen identitet. En god samhällsplanering tar sin utgångspunkt i platsen/området och invånarnas upplevelser av den. Cultural planning erbjuder en metod för att fånga och beskriva ”platsens själ.” Den har ett utpräglat nerifrån- och upp perspektiv och är en demokratisk planeringsmodell, då den inhämtar medborgarnas kunskap, tankar och idéer. Vad är det man upplever som positivt – och negativt? Utgångspunkten är upplevd livskvalité, värden man ser där man bor, vad som saknas, vilka drömmar och förväntningar som finns inför framtiden. Metoden innebär att man kartlägger de kulturella resurserna i ett samhälle genom s.k. cultural mapping och låter denna kartläggning utgöra grund för beskrivning och analys av hur samhället ser ut och upplevs av invånare och besökare. De kulturella resurserna är i detta sammanhang inte begränsade till konst och kultur som produkter att konsumera utan som processer och system, integrerade i det sociala livet. Det handlar alltså inte om att kopiera sådant som varit lyckosamt på andra håll. Det handlar inte i första hand om att söka efter svagheter att förbättra. I stället handlar det om att hitta och beskriva det som är karaktäristiskt för en särskild plats eller ett särskilt område, att lyfta fram och utveckla det som är platsens tillgångar och särart – att utforska platsens DNA. Där finns grunden för den utveckling man vill se i framtiden.
Vad menas med Cultural planning?
Begreppet kulturella resurser är centralt i cultural planning. Det omfattar såväl konst i snäv, estetisk betydelse som kultur i dess vida, etnologiska eller antropologiska mening. Kulturella resurser inbegriper inte bara kultursektorn med såväl konst (teater, musik, bild, litteratur och kulturarv) som kulturella näringar (dvd, böcker och e-försäljning av musik) utan även kreativa näringar som till exempel arkitektur, design, reklam, film/foto, mode, turism. Men, kulturella resurser är inte enbart materiella. Det handlar också om immateriella värden som kreativitet, framtidstro, religion, traditioner m.m. Kultur i cultural planning står för mänsklig utveckling och kommunikation – kort sagt för livskvalitet. Cultural planning är alltså inte någon ny konst- eller kulturpolitik. Det är inte heller någon alternativ samhällsplaneringsmetod. Cultural planning är en metod för att ta tillvara kulturella resurser och arbeta mer strategiskt och integrerat med kulturfrågor i samhällsplaneringen. Det är en metod som är sektorsövergripande med ett tydligt nerifrån- och upp perspektiv, där olika människors värderingar och drömmar om framtiden tas till vara.
Ovan text är hämtad från SKLs hemsida, det finns även en handbok i Cultural Planning.
Om du tycker att det låter spännande, läs hela handboken här: http://brs.skl.se/brsbibl/
I och med att det blir ny politisk och förvaltnings organisation i Sala inom kort, och Kulturnämnden flyttas till Kommunstyrelsen finns ett ypperligt tillfälle att använda sig av Cultural Planning i kommande stadsplanering. Varför inte använda metoden i någon av våra kommande beredningar?
(För er som inte är så insatta så är en beredning en grupp som lägger fram förslag till kommunfullmäktige på vilka visioner och mål o dylikt som Sala ska ha inom vissa frågor).
Vi inom Salas Bästa tycker att beredningsformen är riktigt spännande, och vi är helt för den blivande omorganisationen som både borde innebära att medborgarna får säga till om mer samt att det blir kortare beslutsvägar från idé till handling. Vi hoppas att det kommer att utvecklas vidare tillsammans med dess medborgare för att lyckas få hit fler människor som vill ta del av vår själ och underbara stad!?
Med rätt arbetssätt varför inte! Vad tycker du?
Är det någon annan som erfarenhet av Cultural planning som kan ge tips?
Ha en trevlig dag!
MVH; Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar